Ljusare tider och Mirakelvalpar

Fortfarande inte så bra fart i matten, hostar mindre, men orken har inte riktigt kommit åter. Hundträningen blir lidande, får ta igen det med råge när jag fått tillbaka energin.

 

Nöjda hundar igår i varje fall, då de fick tillbringa hela dagen med vännerna Plåster och Morran. Det blev förstås en tur i skogen efter skoterspår och sedan lek hemma i trädgården. Det är en ren glädjekick att se Mirakel springa i skoterspåren. Han använder dem som något lags racerbanor och njuter i fulla drag av att få ge järnet, kruvorna verkar uppskattas mest. Iso försöker förstås hänga med i racerfarten och jag är imponeras verkligen över hur fort hans korta ben klarar av att springa.

 

Igår fick Racerkelpien och Cukids Gasell 8 små bruna, 7 tikar och 1 hane. Tikar stod på uppfödar-Gunillas önskelista, så…

Bild på de små, lånad av kennel Cukids:

 

Tänkte att jag ska ta och uppdatera lite på hemsidan, den börjar bli möglig. Funderar allvarligt på att göra en helt ny som är mer anpassad till moderna tider, typ fler webbläsare och mobil, men tillsvidare får det bli lite små ändringar på den åldriga.

 

 

Host, host…

Ja, inte har det blivit mycket gjort på sista tiden, varken hundgöra eller annat. Fick någon form av luftrörsinfektion, troligen mykoplasma, för ett antal veckor sedan och har sedan dess mest ägnat mig åt att sova, hosta och ha astma. Krafterna räcker till lite arbete, men inte mycket mer än så, tur att jag jobbar deltid.

Hundarna försöker jag roa, så gott orken räcker, med köks-, hall- och källarträning. Trix, lydnadsdetaljer och nu även lite agilityträning. Igår var jag nämligen och inhandlade material till 2×2 slalomträning och kontaktfältsbräda för inomhusträning och monterade ihop. Det blev hyfsat funktionellt, i alla fall för en liten hund. Så nu har vi lite mer att pyssla med och det passar perfekt nu när kyla kommit, idag är det -25. Till och med min “polarkelpie”, som normalt sett älskar vintern, fryser om tassarna idag.

Delar med mig av Gunilla Anderssons bild av Mirakels date Cukids Gasell. Cirka 1 vecka kvar nu. Spännade!

Grattis Mirakel

Grattis på 8-årsdagen finaste, bästaste, klokaste och tokigaste Mirakel!

Mirakel 9 veckor

Mirakel 7 år

Mirakel våren 2011

Gott Nytt År

Nyårsaftonpromenaden är avklarad. Väninnan Githa och jag tog oss en tur i vintervacker skog med våra fyrfota vänner. Var lite osäker idag på hur vi skulle lägga upp det hela pga att Welsh springer spanieln Fingal var med på promenaden och ska fira nyår tillsammans med oss. Det var ett bra tag sedan Iso, Mirakel och Fingal träffades och under tiden har både Iso och Fingal blivit tonåringar. Nåväl, man ska inte krångla till sådant där för mycket, så vi släppte lös Mirakel, Plåster och Fingal först och sedan efter en stund Iso. Mirakel muttrade lite diskret om att det blivit oreda i hans flock, men sprang sedan på som han brukar. Iso gick medels vrål till heelerattack mot den rödvite.  Det räckte dock att jag sa till honom att så får man faktiskt inte göra med fina rödvita hundar. Därefter valde Iso och Fingal var sin ände på Plåster, den stora svarta tålmodiga tuggleksaken, att busa med.  Gulliga hundar

Många är duktiga på att summera det gångna hundåret, tävlings- och träningsframgångar, uppnådda mål, icke uppnådda mål mm. Själv lever jag mest i nuet, kanske beror det på att jag inte gillar så mycket att se tillbaka på det som varit eller kanske rätt och slätt på dåligt minne;)

Ett litet försök i varje fall till summering av 2011:

• Tävlingsmässigt var året ingen hit alls pga skada, elak maginfektion, egen sjukdom och sjukdom i familjen.
• Träningsmässigt var det ett bättre år, även om vi nu kunde ha tränat betydligt mer, flitigare och mer välplanerat om inte livet kommit emellan hela tiden. Träningskamratkretsen utökades, flera träningsgrupper drogs igång, deltog på ett antal bra kurser, vinterträning i Smedjebacken samt ett magiskt och lärorikt ObedienceRulesläger.
• Familjen utökades med liten Iso. En arbetsvillig, humoristisk, viljestark och målmedveten liten hund som dagligen ger mig energi, många glada skratt samt även ett och annat grått hår.
• Fysträning av Mirakel och matte förbättrades.
• Mirakel hade dejt med Cukid’s Gasell, håller tummarna att dejten utmynnar i ett gäng bruna glada avkommor.
• Mycket miljöträning av valp med resor i olika bilar, hotellsvitseler, träning i nya miljöer, träffat hundar och folk.

Efter ett år när livet som sagt kommit emellan rätt ofta och gjort lite som det velat och inte som jag tänkt, känns det lurigt att sätta upp några högre mål för kommande år. Så med stor ödmjukhet, och vetskap om hur lätt planer kan i kullkastas, sitter jag nu och skissar lite försiktigt på mål för mig och hundarna 2012.

Gott Nytt År!

Att runda en lyktstolpe

Nu har verkligen vintern kommit, även om det idag är regn och rent omöjligt att köra bil  i halkan.

Snön lär nog ligga kvar än då och ute i skogen är det inte helt lätt att ta sig fram längre pga snömängden.

Alltså dags för nya strategier när det gäller motionerandet av hundar. Plogade vägar, vilket kräver koppel på och eftersom mina hundar har en matte som inte  gillar att träna gå fint i koppel så är sele, expanderlina och midjebälte att föredra vid dylika promenader. För övrigt en bra förberedelse för sparkåkning och skidåkning.

Första promenaden med selade hundar och expanderlinor fäst i midjebälte gjordes för några dagar sedan.  Jag var i valet och kvalet om att ha hundar i en lina och parkoppel, men efter lite funderingar valde jag två expanderlinor i stället. Iso  och Mirakel är så olika till storlek och det kändes mer schysst att ha dem i separata linor.

Mirakel är van att gå i sele och expanderlina fäst i midjebälte, men liten Iso har varken gått i sele eller i lina tidigare. Förväntade mig en extremt trasslig promenad, men se det gick bättre än väntat faktiskt … tills Iso rundade en lyktstolpe i jakt på en lockande doft.

Platsen var inte lämplig för att koppla loss hundarna pga mycket trafik.  Eftersom jag lärt mina hundar att utan koppel på kommando springa runt träd och stolpar kommenaderade jag “Runt”.
Iso snurrade glatt ett varv till runt stolpen. Försökte tappert locka runt honom åt andra hållet med nytt “Runt”-kommando, vilket resulterade i att Mirakel rundade stolpen  åt andra hållet med sin expanderlina.
Till slut fick jag Iso att gå runt åt rätt håll ett varv, men samtidigt tolkade Mirakel situationen som att han skulle snurra ett varv till.

Inget att klaga på när det entusiasmen att åtlyda “Runt”-kommandot, men himlars vilken tid det tog att trassla ut.

Efter denna lilla stolpincidens gick det riktigt hyfsat, förutom att Iso, när hans ben och huvud blev lite tröttare, bet sig fast  i Mirakels expanderlina och hängde och dinglade i den sista delen av promenaden.

Vi ska under julledigheten träna vidare med linor och selar, så att jag kanske kanske snart vågar mig ut på spark och skidor tillsammans med djuren.

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!