Grattis Mirakel

Grattis på 8-årsdagen finaste, bästaste, klokaste och tokigaste Mirakel!

Mirakel 9 veckor

Mirakel 7 år

Mirakel våren 2011

Gott Nytt År

Nyårsaftonpromenaden är avklarad. Väninnan Githa och jag tog oss en tur i vintervacker skog med våra fyrfota vänner. Var lite osäker idag på hur vi skulle lägga upp det hela pga att Welsh springer spanieln Fingal var med på promenaden och ska fira nyår tillsammans med oss. Det var ett bra tag sedan Iso, Mirakel och Fingal träffades och under tiden har både Iso och Fingal blivit tonåringar. Nåväl, man ska inte krångla till sådant där för mycket, så vi släppte lös Mirakel, Plåster och Fingal först och sedan efter en stund Iso. Mirakel muttrade lite diskret om att det blivit oreda i hans flock, men sprang sedan på som han brukar. Iso gick medels vrål till heelerattack mot den rödvite.  Det räckte dock att jag sa till honom att så får man faktiskt inte göra med fina rödvita hundar. Därefter valde Iso och Fingal var sin ände på Plåster, den stora svarta tålmodiga tuggleksaken, att busa med.  Gulliga hundar

Många är duktiga på att summera det gångna hundåret, tävlings- och träningsframgångar, uppnådda mål, icke uppnådda mål mm. Själv lever jag mest i nuet, kanske beror det på att jag inte gillar så mycket att se tillbaka på det som varit eller kanske rätt och slätt på dåligt minne;)

Ett litet försök i varje fall till summering av 2011:

• Tävlingsmässigt var året ingen hit alls pga skada, elak maginfektion, egen sjukdom och sjukdom i familjen.
• Träningsmässigt var det ett bättre år, även om vi nu kunde ha tränat betydligt mer, flitigare och mer välplanerat om inte livet kommit emellan hela tiden. Träningskamratkretsen utökades, flera träningsgrupper drogs igång, deltog på ett antal bra kurser, vinterträning i Smedjebacken samt ett magiskt och lärorikt ObedienceRulesläger.
• Familjen utökades med liten Iso. En arbetsvillig, humoristisk, viljestark och målmedveten liten hund som dagligen ger mig energi, många glada skratt samt även ett och annat grått hår.
• Fysträning av Mirakel och matte förbättrades.
• Mirakel hade dejt med Cukid’s Gasell, håller tummarna att dejten utmynnar i ett gäng bruna glada avkommor.
• Mycket miljöträning av valp med resor i olika bilar, hotellsvitseler, träning i nya miljöer, träffat hundar och folk.

Efter ett år när livet som sagt kommit emellan rätt ofta och gjort lite som det velat och inte som jag tänkt, känns det lurigt att sätta upp några högre mål för kommande år. Så med stor ödmjukhet, och vetskap om hur lätt planer kan i kullkastas, sitter jag nu och skissar lite försiktigt på mål för mig och hundarna 2012.

Gott Nytt År!

Att runda en lyktstolpe

Nu har verkligen vintern kommit, även om det idag är regn och rent omöjligt att köra bil  i halkan.

Snön lär nog ligga kvar än då och ute i skogen är det inte helt lätt att ta sig fram längre pga snömängden.

Alltså dags för nya strategier när det gäller motionerandet av hundar. Plogade vägar, vilket kräver koppel på och eftersom mina hundar har en matte som inte  gillar att träna gå fint i koppel så är sele, expanderlina och midjebälte att föredra vid dylika promenader. För övrigt en bra förberedelse för sparkåkning och skidåkning.

Första promenaden med selade hundar och expanderlinor fäst i midjebälte gjordes för några dagar sedan.  Jag var i valet och kvalet om att ha hundar i en lina och parkoppel, men efter lite funderingar valde jag två expanderlinor i stället. Iso  och Mirakel är så olika till storlek och det kändes mer schysst att ha dem i separata linor.

Mirakel är van att gå i sele och expanderlina fäst i midjebälte, men liten Iso har varken gått i sele eller i lina tidigare. Förväntade mig en extremt trasslig promenad, men se det gick bättre än väntat faktiskt … tills Iso rundade en lyktstolpe i jakt på en lockande doft.

Platsen var inte lämplig för att koppla loss hundarna pga mycket trafik.  Eftersom jag lärt mina hundar att utan koppel på kommando springa runt träd och stolpar kommenaderade jag ”Runt”.
Iso snurrade glatt ett varv till runt stolpen. Försökte tappert locka runt honom åt andra hållet med nytt ”Runt”-kommando, vilket resulterade i att Mirakel rundade stolpen  åt andra hållet med sin expanderlina.
Till slut fick jag Iso att gå runt åt rätt håll ett varv, men samtidigt tolkade Mirakel situationen som att han skulle snurra ett varv till.

Inget att klaga på när det entusiasmen att åtlyda ”Runt”-kommandot, men himlars vilken tid det tog att trassla ut.

Efter denna lilla stolpincidens gick det riktigt hyfsat, förutom att Iso, när hans ben och huvud blev lite tröttare, bet sig fast  i Mirakels expanderlina och hängde och dinglade i den sista delen av promenaden.

Vi ska under julledigheten träna vidare med linor och selar, så att jag kanske kanske snart vågar mig ut på spark och skidor tillsammans med djuren.

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!

Gasell på besök

Mirakel har i veckoslutet haft date med Cukids Gasell.

Flört under Ornäsbjörken

Lydnadshelg i Smedjebacken

Ännu en supertrevlig helg i Smedjebacken. Denna gång blev det träningstittande på fredagkväll, då talangruppen tränade, tävlingstittande hela lördagen och träning med den egna träningsgruppen i hallen under söndagen .

Lördagens rankingtävlingen, tillika talangruppstävling, drog förstås till sig de flesta av de bästa. Många fina program med härlig attityd, fart och fina detaljer.
Vilka målbilder att ha med sig i träningen
Lite trösterikt på någotvis kändes det också att se att även de mest rutinerade ekipagen kan fela och störas av miljö och svårigheter i tävlingsupplägg.

Det var en häftig tävling och jag måste helt klart åka och se på fler rankingtävlingar när jag har möjlighet.

Några bilder från helgen som stannat kvar i huvudet:
En Pomeranian som tillsammans med sin matte gjorde ett superfint klass3-program med härlig attityd och fina detaljer. Huka er BC-ekipage nu kommer småhundarna!!
BC med en fjärr med låsta framben som var klockren, snabb och supersnygg, synd dock att domaren inte riktigt höll med.
Från fredagens träning sitter bilden av en liten kelpietik som tokspringer mot vittringen och stoppar precis innan pinnarna och går direkt över i vittringsanalys, snyggt.

Söndagen blev det träning av egna hundar. Fick Mirakels fria följ genomtittat och till min stora glädje så såg det tydligen riktigt fint ut.  Blir lite förvirrad av träna friaföljet med Iso och har fått svårt att hitta känslan i Mirakels fria följ. Deras ff är helt olika inlärt och dessutom befinner sig de på olika höjd vid min sida. Jag vänjer mig förhoppningsvis snart med att växla mellan pojkarna.
Iso fick också träna ff och det går helt klart framåt, han har en riktigt fin och tjajt position och uthålligheten ökar. Det kan vara svårt att få de små att inte komma för långt ut och att bibehålla positionen då de får ta många steg för varje steg man själv tar. Kul att se att Iso trots störningar i form av andra tränande, folk på plan, den stora härliga konstgräsytan mm, ändå kan och vill koncentera sig på att träna tillsammans med mig.

Mirakel fick prova det svåra rutupplägget som de hade på lördagens tävling. Nyttigt Iso fick också lite rutträning, och kanske börjar han ana att det är något med de däringa konerna. Sedan blev det  fjärrträning för Mirakel och där kom lite av den steppande kelpie fram igen. Bara att återigen gå tillbaka och nöta stadgan i baktassarna. Lite tjatigt känns det ju, men det är tydligen ett moment man aldrig kan vila med. Tränade lite inkallning också med Mirakel, bra fart (han älskar underlaget), och helt okej ställande och läggande.

Påbörjade också dirrigeringsträning med Iso och det gick fint. Vi avslutade dagen med gruppmoment på hyfsad störningsnivå. Mirakel känns trygg och lugn, kanske lite för cool i sittandet dock.

Tänk om man hade en inomhushall att träna i här  hemma, vilken fröjd det skulle vara. -Hallå Jultomten – hörde du  min önskan?

Kurseri, kursera…

De två gångna helgerna har varit fulla av hundkurseri.

Den 12-13 november gick jag som åhörare på agilitykurs för Mikaela Holegård. Iso fick följa med för lite miljöträning.
Kursen hade jag tänkt som en liten peppning att komma igång med agilityn igen. Agilitysporten utvecklas ständigt, nya träningsmetoder, nya handlingtekniker och nya utmaningar i banorna.  Under helgen fick jag nosa lite på  bl a ”Tysken”, lap-turn, Jaakkosvängar och blindbytesövningar. Ser ju riktig behändigt ut när andra gör det, men känner jag mig själv så lär jag ha mer än fullt upp ett bra tag med framförbyten och bakombyten Iso skötte sig riktigt fint i ridhuset, om vi bortser från ett heelervallningsanfall triggat av kelpietiken Moccas snabba bakben.

I torsdags lyssnade jag på Eva Bodfäldts föreläsning On/Off och under lördagen och söndagen gick Iso och jag lydnaskurs för Eva. Det som jag tar med mig från kursen är bl a Evas tänk kring störning före tid och avstånd, klassrumstänket (ingen hund som stämplar ut innan lektionen är över) och kedjning av belöningar. Har gått liknande kurs för Eva förut så mycket var repetition, men ack så välbehövlig sådan.

Idag testade hundarna och jag ”frukostapportering a la Eva” av köksredskap av olika typ och material.
Kelpien gick fullständigt bärsärk och tryckte upp det ena efter det andra köksredskapet i ansiktet på mig Det var nära att jag fick en gaffel i ögat
Heelern hade lite svårare med tekniken att plocka upp de udda föremålen, fick dock bättre svung på det allt eftersom, däremot ville han varken släppa trävsleven eller träpenseln för en kastad godis.
I analysen av träningspasset kom jag fram till att Mirakel vill ha mer att göra och att Iso med fördel kan belönas med vad man hittar i skogen. Skämt åsido, hundarna och jag hade jätteroligt och vi har många fler spännande saker kvar i köket att apportera.  Perfekt vintermörkerträning.

Höstträning

Sällanbloggen måste ju uppdateras ibland

Hundarna har vilodag idag och jag har tittat på Nordiska Mästerskapen i lydnad live. Rätt trevlig söndagssysselsättning

I övrigt tränar vi på med lydnaden och lite bruks och stärker konditionen på så väl kelpie som heeler.

Förra helgen var vi Smedjebacken och tränade. Jättenyttig miljöträning för  hundarna med resa, pensionatsboende och träningen i den stora fina fotbollshallen. Iso skötte sig super i de nya miljöerna, även om han är lite tonårsdisträ emellanåt. Mirakel älskade hallen och dess underlag samt jobbade fint trots störning i form av höglöpande tik. Iso fastnade på ett youtubeklipp som Micke Eliasson filmat och fotat under helgen.
http://www.youtube.com/user/mickejanco?feature=mhee

Tänk om vi hade en sådan hall i Östersund, vilken lycka det vore. Är rätt trött på att träna i kalla ridhus med efterföljande helsanering av kläder, hundar, leksaker, tygbur och bil. För att inte tala om att behöva ta dubbla doser astmaspray för att kunna andas. Nu ska jag väl inte klaga allt för mycket eftersom denna höst varit helt underbar för träning utomhus. Så än går det alls icke någon nöd på oss.

 

Avslutar detta ”långa och innehållsrika” blogginlägg med ett citat jag läste på SBKs hemsida idag.

”Om du vill få tillgång till någons (människa eller hund) fulla
kapacitet måste varje del av det man tränar vara helt frivilligt och fullt
möjligt att välja bort. Varje uns av tvång plockar procent från
kapaciteten!”

Citat av Maria Brandel (fd Hagström)